När höstmörkret sänker sig och bokmässans sorl ebbat ut, riktas litteratur-Sveriges blickar ofta mot ett specifikt håll: Augustpriset. Det är utan tvekan vår mest kända litterära utmärkelse, en gigant som kastar långa skuggor och skapar rubriker. Men jag vill påstå att det svenska litterära prislandskapet är så mycket rikare och mer mångfacetterat än så. Det är en myllrande värld av erkännanden, stora som små, som alla spelar en viktig roll i att lyfta fram, stödja och fira litteraturen i dess många former. Låt oss tillsammans utforska denna fascinerande värld bortom Augustprisets strålkastarljus.
De stora prisinstitutionerna och deras räckvidd
Augustpriset, instiftat 1989 av Svenska Förläggareföreningen och döpt efter vår litterära titan August Strindberg, är onekligen en institution och navet i mycket av litteraturhösten. Dess tre kategorier – Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok – sätter agendan för många samtal. Processen, med jurygrupper och nomineringsgrupper bestående av bokhandlare, bibliotekarier och kritiker, ger priset en tyngd och legitimitet. Jag minns tydligt spänningen inför 2023 års gala, där Andrev Waldens drabbande ’Jävla karlar’ tog hem det skönlitterära priset, Per Svenssons gedigna ’Zorn: ett liv, en tid’ vann fackboksklassen och Oskar Kroon och Hanna Klinthages ’Vitsippor och pissråttor’ charmade barn- och ungdomsboksjuryn. Nomineringarna i sig, med namn som Lena Andersson (’Studie i mänskligt beteende’), Jonas Hassen Khemiri (’Systrarna’) och Henrik Berggren (’Landet utanför: Sverige och kriget 1943-1945’), visar vilken nivå svensk litteratur håller. Augustpriset fungerar som en viktig temperaturmätare på det samtida litterära klimatet och en ovärderlig guide för många läsare, men det är just det – en guide, inte hela kartan.
När man talar om prestigefyllda litterära institutioner i Sverige är det omöjligt att inte nämna Svenska Akademien. Ofta förknippad främst med det globalt uppmärksammade Nobelpriset i litteratur, förvaltar Akademien faktiskt en imponerande portfölj av utmärkelser. Deras engagemang för svensk litteratur, språk och kultur är djupt rotat och manifesteras genom en rad olika priser, stipendier och bidrag. Bellmanpriset, tillägnat framstående svenska skalder sedan 1920, är ett exempel. Ett annat är Doblougska priset, som delas ut i samarbete med Norge och främjar både svensk och norsk skönlitteratur samt litteraturhistorisk forskning – ett fint exempel på nordiskt samarbete. Akademien uppmärksammar en otrolig bredd: från levnadsteckningar (Axel Hirschs pris) och översättningar (Svenska Akademiens översättarpris) till insatser för svenska språket (Margit Påhlsons pris), språkforskning, framstående bibliotekariers arbete (Svenska Akademiens bibliotekariepris) och till och med teaterkonsten (Svenska Akademiens teaterpris). De stödjer även yngre författare genom resestipendier som Anna Sjöstedts resestipendium och hedrar barn- och ungdomslitteraturen specifikt genom Schullströmska priset. Denna mångfald visar Akademiens centrala roll i att vårda och uppmuntra hela det litterära ekosystemet i Sverige.
Att lyfta specifika röster genrer och insatser
Bortom de stora, breda priserna finns en rik flora av utmärkelser som riktar strålkastarljuset mot specifika genrer, nya talanger och viktiga nischer inom litteraturen. Det är ofta här jag själv gör mina mest spännande upptäckter, bland författare och verk som kanske inte når Augustprisets breda publik men som bär på unika kvaliteter. Dessa specialiserade priser är avgörande för att visa upp bredden i svensk litteratur.
Som en hängiven läsare av spänningslitteratur följer jag alltid Svenska Deckarakademins prisutdelningar med stort intresse. Sedan 1971 har Akademien arbetat för att främja kvalitetsdeckare, och deras priser för bästa svenska och bästa översatta kriminalroman (samt ett debutantpris) har blivit viktiga kvalitetsstämplar. Att se namn som Maj Sjöwall och Per Wahlöö, vars samhällskritiska Martin Beck-serie revolutionerade genren, eller samtida giganter som Åsa Larsson och Stieg Larsson (’Män som hatar kvinnor’) bland pristagarna visar prisets betydelse. Deckarakademins fokus på just kriminallitteraturen ger genren den uppmärksamhet och det erkännande den förtjänar, och bidrar starkt till dess fortsatta utveckling och vitalitet i Sverige.
Att upptäcka en ny, stark författarröst är en av läsningens största glädjeämnen. Därför är debutantpriserna så oerhört viktiga. Sveriges Författarförbund delar ut Katapultpriset för årets bästa skönlitterära debut (2023 gick det till Mickaela Persson för ’En adept till mästaren av schack gör en inre färd i Sibirien’) och Slangbellan för bästa debut inom barn- och ungdomslitteraturen (Sara Mauritzon fick det 2023 för ’Silvermannen’). Dessa priser ger ovärderlig uppmärksamhet åt författare i början av sina karriärer. Ett annat betydelsefullt debutantpris är Borås Tidnings Debutantpris, som sedan starten etablerat sig som ett av de mest prestigefyllda vid sidan av de stora priserna. Att just detta pris, med sitt tydliga fokus på nya röster, lyckats få ett sådant genomslag, vilket forskaren Jerry Määttä noterat, visar på ett starkt intresse för litterär förnyelse.
Barn- och ungdomslitteraturen är en genre som ligger mig varmt om hjärtat, och den har sina egna dedikerade utmärkelser. IBBY Sverige, den svenska sektionen av International Board on Books for Young People, spelar en central roll här. De delar ut Gulliverpriset (instiftat 1969) till personer som främjat förståelsen för barn- och ungdomslitteratur genom kritiskt, teoretiskt eller praktiskt arbete. Peter Pan-priset (etablerat år 2000 i samarbete med Bokmässan) lyfter fram översatta böcker av hög kvalitet, särskilt från författare, länder eller kulturer som är underrepresenterade i Sverige, och breddar därmed utbudet för unga läsare. Dessutom nominerar IBBY Sverige svenska kandidater till internationella tungviktare som ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award) och H.C. Andersen-medaljen. Detta arbete är avgörande för att synliggöra och höja statusen på litteratur för unga läsare.
Ett relativt nytt men oerhört viktigt tillskott till prisfloran är Studieförbundet Vuxenskolans Lättläst-pris, instiftat 2020. Det är Sveriges första pris specifikt för lättläst skönlitteratur och syftar till att göra läsning tillgänglig för alla, oavsett läsförmåga. När Ann Gomér tog emot priset 2023 för sin roman ’Rockfesten’, beskrev hon det som genrens Nobelpris, vilket säger något om behovet och betydelsen av detta erkännande. Gomérs engagemang bottnar i insikten om bristen på åldersrelevant lättläst litteratur för vuxna. Lättläst-priset belyser vikten av inkludering och visar att litterära utmärkelser kan spela en aktiv roll i att demokratisera läsandet och ge röst åt genrer som verkar i skymundan men fyller en avgörande funktion för många människor.
Svenska PEN, organisationen som arbetar för yttrandefrihet, bidrar också med viktiga och nischade priser. Deras mest kända är kanske Tucholskypriset, ett stipendium på 150 000 kronor (2025) som sedan 1985 delas ut till en förföljd, hotad eller landsflyktig författare eller journalist, uppkallat efter Kurt Tucholsky som själv fann en fristad i Sverige. Men Svenska PEN delar även ut Naglerpriset, det första svenska priset som specifikt främjar översatt litteratur i ett bredare perspektiv, med en prissumma på 100 000 kronor. Dessutom finns Bernspriset, instiftat 1963, som med sina 25 000 kronor uppmärksammar värdefulla skildringar av Stockholms kultur, natur eller utveckling. Dessa tre priser från Svenska PEN visar på ett engagemang som sträcker sig från global yttrandefrihet till översättningens konst och lokal kulturhistoria.
Prisfloden omfattning utmaningar och värde
Det råder ingen tvekan om att antalet litterära priser i Sverige har ökat kraftigt sedan 1980-talet. Källor som Dagens Nyheter och Sveriges Radio Kulturnytt har rapporterat att det idag kan finnas uppemot 160–200 olika priser. Denna siffra vittnar om ett stort engagemang för litteratur från många olika håll – stiftelser, organisationer, tidningar och företag. Samtidigt visar forskning, bland annat av Jerry Määttä vid Uppsala universitet, att endast ett fåtal av dessa priser når verklig prestige och medial synlighet. Det finns en tendens, som Göteborgs-Posten rapporterat om, att priser som instiftas med kommersiella syften är mer kortlivade, medan de som drivs av ideella eller litteraturfrämjande motiv har större chans att bestå. Under 2000-talet har många priser både tillkommit och lagts ner, vilket skapar en levande men också komplex priskultur. Etablerade priser som SvD:s litteraturpris, som årligen lyfter fram starka samtida verk (som Ia Genbergs ’Detaljerna’ och Sara Gordans ’Natten’ som nominerades 2022), utgör viktiga hållpunkter i detta landskap. Dessutom finns en internationell dimension, där svenska priser som Augustpriset uppmärksammas utomlands (det nämns till exempel i norska Store norske leksikon) och där internationella priser görs tillgängliga för svenska läsare via resurser som Alex Författarlexikon, som inkluderar nordiska och europeiska utmärkelser som Bragepriset och Prix Femina.
Med en sådan mångfald av priser kan man fråga sig vad deras egentliga funktion är, bortom den uppenbara äran och uppmärksamheten för vinnaren. För mig handlar det om flera saker. Dels är det ett sätt att ge ekonomiskt stöd och erkännande till författare, översättare och andra aktörer i den litterära världen, vilket möjliggör fortsatt skapande. Dels fungerar priser som kvalitetsmarkörer och guider för oss läsare i en ständigt växande bokutgivning. De hjälper oss att upptäcka nya författarskap, genrer och perspektiv. Ett pris kan också sätta igång viktiga samtal och debatter om litteraturens roll i samhället. Genom att lyfta fram specifika teman, som i Tucholskypriset (för förföljda författare) eller Lättläst-priset (för tillgänglighet), bidrar de till att belysa litteraturens kraft att påverka och inkludera. De speglar också en vilja att fira litteraturen i hela dess bredd, från den smalaste poesi till den bredaste deckare, från debuten till det etablerade författarskapet.
Hur du navigerar i prisdjungeln som läsare
Så hur ska man som läsare förhålla sig till denna rika men ibland snåriga värld av litterära priser? Mitt råd är att se dem som just det – en kompass, inte en absolut sanning. Augustpriset och de andra stora priserna ger en bra överblick över det som rör sig i litteraturens mittfåra, men den verkliga skattjakten börjar ofta när man vågar sig lite vid sidan av allfarvägarna. Följ ett pris som fokuserar på en genre du älskar, som Deckarakademins. Håll utkik efter debutantpriserna för att hitta morgondagens stjärnor. Utforska priser som lyfter fram översatt litteratur via Naglerpriset eller barnböcker från andra kulturer via Peter Pan-priset. Låt priserna vara en inspirationskälla, en startpunkt för dina egna litterära upptäcktsfärder. För i slutändan är det mötet mellan dig och boken som räknas, den där magiska stunden när orden träffar rätt och en ny värld öppnar sig. Och den upplevelsen kan komma från en Augustprisvinnare lika gärna som från en okänd pärla upptäckt via ett litet, specialiserat pris. Glädjen ligger i sökandet och i de oväntade fynden längs vägen.
